ingemarssonrevolution

Alltså nu vet jag verkligen inte hur jag ska göra längre! Jag ger, du tar. Det är så det alltid har varit. Jag har hållt ut ett bra tag nu men är det verkligen så här det ska behöva vara? Är det så här jag ska bli behandlad efter allt jag gjortJag har stått där vid din sida varje gång du har klantat dig och sagt till dig att allt löser sig, bara vi har varandra men n?u vet jag inte längre om det är det rätta att göra. Jag vill fortfarande att ska vara så men du sårar ju bara hela tiden.. Du fråga inte ens om det var okej. Du gav mig inte ens en chans att pröva på lyckan. Fast du kanske inte tycker att jag är värd det? Fö? r varje gång jag är påväg att finna den så lyckas du på något sätt att förstöra det. Jag tycker inte att det känns okej att det ska vara så här. Visst, du mår kanske sämre än mig vissa stunder, det tvekar jag inte på. Men jag mår inte heller så jävla bra jämt. Jag tycker faktiskt att jag är värd ett förlåt och en bättre förklaring än ett förlåt när tittar i din telefon samtidigt. Respektlöst. Se mig i ögonen, ta endiskussion och jag ska följa dig om det är det du vill att jag ska göra. Det vore skönt att känna att du ställer upp för mig någon mer gång än en gång. Självklart så tycker jag att du är värd lyckan också men du får inte glömma bort att man kan inte älska en annan människa om man inte älskar sig själv. Det sårar bara tusenfalt. Just nu vet jag inte om jag ska stanna eller gå. Den enda som kan avgöra det är du. Så säg hur du vill ha det så jag kan leva mitt liv.